Yepp, det går trögt med bloggandet...
Sitter hemma med en förkylning som dök upp rätt precis kvart i nio igår morse. Från ingenstans sa det bara pang! Just efter ridningen på Lady, precis efter en halv mockad box... Usch och fy... Eftersom jag alltid blir lite sjukare än alla andra så känns det bara skit för stunden. Ännu mer skit är att jag och Camilla beställt en varsin sadel från Tyskland, hon fick sin i tisdags och min verkar vara skickad först igår. Känns som jag har lite oflyt för stunden... Men, men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge eller hur det nu var.
Luskade igenom senaste blogginlägget och hästen Adde som benämns där är lika med Pyrre nuföriden. Adde funkade helt enkelt inte på honom, vi försökte men gav så småningom upp. Han är en Pyrre, så Pyrre får det bli, förutom de gånger han kallas för Åsnan, det funkar också...
Senaste som hänt är väl att jag hade besök av Camilla i helgen, det var kul. Det blev mycket hästande och på söndagen drog vi iväg på tävling. Jag och Lady var med i bruksridning. Det var mindre kul. Fyra startande i körningen och sedan sju i ridningen, det låter inte mycket men lik förbannat tog det tid. Kom dit nio på morgonen och var hemma sex på kvällen, jag har inte tålamod till sådant. Ingen uppstallning utan folk knöt hästarna i träd borta vid parkeringen. Nojjig som jag är så törs jag inte göra så med tokfian utan jag stod och höll henne i grimskaft konstant under dessa långa timmar. Lite avbyte fick jag av Jimmie och Camilla vid bangenomgång och kisspaus, de är snälla de.
Min tur att rida kom så småningom och jag sumpade det genom att rida förbi ett hinder, missade det totalt. Hindret vi är bäst på! Vända i fyrkant är våran grej! Bra jobbat! Eller inte... Det satt t o m siffror på varje hinder och hade jag kunnat räkna så hade jag vetat att efter fem kommer sex, inte sju...
Ja, ja...bättre lycka nästa gång.
Mannen fick nya skor bak igår och kan börja tränas igen. Sist han gjorde något seriöst, kaloriförbrännande, var i torsdags, innan han tappade skon. Då red jag honom på banan tillsammans med Evert som körde någon bloding. Tror inte sällskapet dög för han stannade vid utgången varje varv, det gör han faktiskt inte när Pyrre är med. Evert fick vända och försöka hämta upp oss men det funkade inte. Fick i varje fall upp flåset stundvis på honom och svettig blev han, Mannen alltså, inte Evert. För korta läder och en pålle som inte vill motionera gav mig en hiskelig träningsvärk i benen också. Förstår mig inte på folk som tycker träningsvärk är skönt... Hur kan smärta vara skönt? Fattar inte...
Mannen har dock med tre dojjor, har fortfarande inte hittat den fjärde, varit med och lattjat lite på ridplanen när jag tränat Lady. Han har fått ett ohälsosamt förhållande till lastpallen. På den ställer han sig och där står han. Camilla försökte med hjälp av morötter muta honom till att kliva ner, men icke. Tillslut jagade hon bort honom därifrån, då blev han sur och hoppade ner. Efter två sekunder stod han där uppe igen.
Jag tycker att han är lite rolig... tjurig men rolig.
Drog in Pyrre på banan i Östersund igår. Han fick både nya dojjor och ett svettigt pass på banan. Jimmies arbetskollega både skodde och körde, smidigt.
Pyrre måste dock lasttränas... Det är bökigt att få på honom.
Vi har ju införskaffat oss en hästtransport, en Ifor Williams. På den finns det möjlighet att välja om man ska fälla ner en ramp eller öppna två dörrar så de kan kliva direkt upp. Dessutom har den fronturlastning.
Så nu när Pyrre slipper rampen när han ska på går det lite bättre att få in honom men det behövs absolut mer träning. Han får backa ur på rampen, öppnar man i fronten rejsar han bara ut och att backa ut utan ramp tycker han är väldigt läskigt, det blir ju ett stort steg innan de når ned med hoven i backen.
Lady däremot kan jag lasta ut själv via fronten, smidigt, och den här step up grejjen gillar hon. Det är hundra gånger smidigare att få på henne.
Mannen har inte fått prova finkan än men känner jag den där killen rätt så kliver han väl bara på. Men man vet aldrig med den där pållen... För bara ett år sedan så stod han ju på bakbenen så fort han insåg att han skulle på en finka.
Nä, nu ska jag snyta mig, ta ett hett bad och tycka synd om mig själv.
See ya! Attjo, prosit!
