jamtlandshastar

Dagens show nere på tavet stod Mannen för.

Peppe ringde häromdagen och berättade att han och Ingegärd skulle komma till banan med två hästar. Han behövde låna en vagn då och han kunde, när han ändå var där, testa köra Mannen lite. Visst! Vad roligt!

Peppe är alltså min hovslagare och det är från honom Mannen kommer. När vi tog Mannen för lite mer än ett år sedan så var jag ute efter snäll och lugn häst som min sambo kunde lära sig att köra och rida på. Peppe tyckte då att han hade den perfekta hästen för det ändamålet, Mannen. "-Den hästen alltså, han är ju sååå snäll..." lät det.

När Mannen har varit lite bökig och vi haft lite problem så har jag berättat det för Peppe. Då har han alltid någon lustig liten anekdot om hästen, hur han hamnat i diket med både häst och vagn för att Mannen är en tjurskalle eller att de inte vågade köra honom när han stod på Bergsåker som två-tre åring för att han backade över/på bilar bland annat. När jag blev avkastad i full rodeoshow så ja, han hade också haft lite problem med det just när han skulle kliva upp på hästen. Ok, tack för den upplysningen!"

Min sambo lirkade på med Mannen ett par månader men skaffade sig sedan en annan häst med lite mer vilja att springa. Sist han satte sig i vagnen bakom Mannen så tog de sig inte ens ut på banan, Mannen reste så han tippade omkull. Då fick husse nog och gav upp.

"-Men han är ju sååå snäll..."

Jag kör dock Mannen ibland och det går bra. Han kan piska till med svansen när jag smackar för att säga: "- Tyvärr damen, smacka bäst du vill men snabbare än så här kommer det inte att gå idag." Då har jag insett att det inte är någon mening att tjata utan istället hoppas att han är mer alert nästa gång.

I varje fall, idag tog jag in Mannen från hagen och selade på. Träffade Peppe igår en sväng och frågade då om han var säker att han vill köra? Jo, då det ville han. Sa då att gamgubbarna nere på banan som  sett mig och Mannen säger att "-Japp, det krävs en kvinna för att köra den hästen." Peppe kontrar med att han har en jäkla massa östrogen så det där med kvinna är nog inga problem. Frågar honom ännu en gång innan han kliver upp i vagnen om han verkligen ska köra, jådå, det är klart han ska!

Ut på banan kommer de och direkt tar Mannen tar sikte på sin hage. Peppe försöker styra, Mannen böjer bara på halsen och älgar på. Peppe tar i hårdare och Mannen reser sig rätt upp några gånger. Nästan vid hagöppningen får Peppe stopp på hästen, kliver av och håller i honom. Jag springer ikapp och frågar om han vill ha hjälp. Leder Mannen därifrån med Peppe i vagnen. Han säger att han ska upp på stallbacken och jag tycker att okej, men då är det bara att köra för dit springer han. Och visst gjorde han det!

Bara det att Peppes plan var inte att köra in i stallet utan bort mot fotbollsplanen åt andra hållet. Detta resulterar så klar i att Mannen reser sig och härjar igen, blir förbannad och plötsligt sätter de fart genom skogen mot fotbollsplanen. Jag kutar efter och försöker hinna med om det skulle hända något.

Väl på fotbollsplanen går det rätt bra, Mannen travar runt på en volt med höga benlyft och huvudet högt. Han är upprörd och förbannad. Ser plötsligt mig på håll och börjar härja igen men sansar sig dock efter en stund. Peppe provar köra honom bort från fotbollsplanen och stallarna vilket resulterar i ännu mer bråk. Han får dock stopp och Mannen står stilla. Peppe vänder sedan tillbaka och dagens träningspass är över. Varade i kanske 15-20 minuter. Blir till att sadla på ikväll så han får någon form att motion.

Det måste vara första gången jag inte fick höra något "-Han är ju sååå snäll..."

Klockan är innan sju på morgonen och jag har varit vaken sedan fem och det kan jag med rent samvete skylla på Kato. Han satte igång att med ca tre sekunders mellanrum ge ifrån sig ett skall. Ett irriterande upprepande skall. Låg kvar i sängen och försökte ignorera honom, det har aldrig funkat, men tänkte att någon gång så kanske det kan gå...

Min andra förhoppning var att husse kanske skulle vakna och fråga vad hundfan ville, men icke. Hade inte hussen varit förkyld så hade jag, som jag vanligtvis brukar, ihärdigt puttat på honom honom tills han vaknat och påpekat att "- DIN hund låter! DIN hund vill något. DU måste kliva upp och kolla DIN hund."

Det är så det funkar här. Vi bor i ett hus med våra hundar, men när Kato beter sig som han gjorde imorse är det HANS hund. Har det fastnat lite bajs i Oscars krulliga päls, ja då är det enligt husse definitivt MIN hund som har bajs i rumpan och JAG som måste tvätta bort det.

Med tanke på förra veckans krasslighet är det ju antagligen mitt fel att hussen är sjuk så jag agerade god samarit och klev upp till den skällande jycken. Han ville ha vatten, han fick vatten. Han surplade i sig lite, i mitt tycke alldeles för lite med tanke på ojudet han orsakat okristligt tidigt på morgonen. Det vore ju en sak om han höll på att krevera av törst, då kan jag nästan förlåta honom, men han tog tre slurpar sedan rapade han och sprang till sängen och somnade bredvid hussen. Är han inte söt det lilla odjuret? Morr...

Jahapp! Jag då? Äh, det var bara att sätta igång kaffebryggaren, datorn och sakta vakna till liv and here I am..

Åsso var det hästarna...

Igår var planen att Erika, Emilia och jag skulle rida ut en sväng på förmiddagen. Tyvärr har jag också lyckats smitta stackars Erika med min helvetiska förkylning så uteritten beståd av mig och Emilia. Tanken var att jag skulle rida Lady men när Erika bangade så tog jag Mannen istället. Nog för att Erikas Linus är en liten tjurskalle till häst, men han är en lugn tjurskalle. Hetsar inte upp sig i onödan. En sådan är bra att ha med när jag rider Lady ute på vägarna. Lugnet smittar liksom av sig på henne. Emilias pålle har jag bara ridit med en gång och då var han piggelin och lite taggad, sådant smittar också av sig på min lilla fröken så därför valde jag det säkra framför det osäkra. Jag sadlade på Mannen.

Vi skulle rida förbi gården med hundarna, där Mannen tjurstannade sist, så jag utrustade mig faktiskt med ett litet spö. Har aldrig ridit honom med spö förut, men med den här nya inställningen "Sluta dalta med tjockismannen" så kommer nog den lilla pinnen få följa med fler gånger. Den där gården gick han faktiskt förbi utan minsta bekymmer och han lyssnade förvånadsvärt bra på framåtdrivande skänklar. Duktig pålle! Hade bara ett problem dock...

Mannen ser dessa uteritter/körturer som en enda stor picknick. Fokus hos honom ligger på alla träd vid vägkanterna. "-Ååå, rönnbär! Undra hur dem smakar iår, måste prova!" "Mmmm, tallbarr, yammi! Har hört att de ger bra andedräkt." "Titta, en död björkkvist, äh, den slinker nog ner. Glufs!"

Han vet att han inte får stanna och äta från backen så han satsar på träden, de är i bra höjd så han lätt kan slita med sig lite grenar, blad, bär eller barr när han traskar förbi. Eller han gör det inte bara när han går, det går lika bra att proviantera när man travar. Eller varför inte i galopp?

Duttade honom med spöet på halsen när jag så att hans ögon spände på ett smaskigt träd, när de stora läpparna började förbereda sig på en smakbit av de gulnande löven. Spöet fick honom att tappa fokus för en halv sekund, han missade trädet, men hittade direkt ett nytt träd halvmetern bort. Ska fortsätta jobba på det här med trädätning, får se vart vi hamnar.

Ridturen bestod av mestadels av skritt. Det var bra, Mannen skulle egentligen träna på kvällen i sällskap av Pyrre. Nu blev det förvisso inte så då husse är för klen för att köra häst för stunden. Lilla Elin var i stan så hon kunde inte sällskapa på banan. Så jag körde Pyrre ensam. Första gången faktiskt! Det gick bra men herregud vad han vill springa. Halvhalter? Vad är det? Ligger på som bara den.

 Från igår...

Nä, nu ska jag åka och ta ut de stora fyrbenta. Emilia och jag skulle nog ta en ridtur idag också. Får se om jag känner mig kaxig nog att rida Lady då...Hmm...

När Erika och jag red igår så påpekade hon en rolig grej! Hon sa att när jag pratar med Lady så är det som om jag pratar med en vuxen, däremot när jag pratar med Mannen så låter det som jag pratar till ett förståndshandikappat barn. Haha! Försökte försvara mig med att han behöver lite mer uppmuntran och pepp än henne. Men ärligt talat så är jag nog lite daltig och mesig när jag rider honom, va fan det funkar ju inte att applådera, tjoa och näst intill sjunga en barnslig hyllningssång så fort han tar ett steg fram när jag skänklar eller smackar. Nu får det vara slut med det och redan igår blev det andra bullar!

Provade den nya sadeln på honom igår kväll. Tog en tur med Erika på Linus ett par varv på banan och sedan red vi en stund på ridplanen. Sadeln är tyvärr inte lika mjuk och skön att sitta i som min helt underbara dressyrsadel, men det var något jag faktiskt redan hade räknat med. Den känns ändå bra och jag är nöjd än så länge.

Den ligger stabilt på Mannens rygg som är rund och helt saknar det vi på andra hästar kan peka på och kalla manke. Mycket, mycket bra! Tippade till höger och vänster och lekte hela havet stormar och sadeln låg ändå kvar mitt på ryggen! Fascinerande!

Han verkar trivas med den och jag ser fram emot att testa den på Lady.

Mannen och Linus, även kallad Beavis and Butthead eller Tjurskalle 1 och 2 (vad ska man säga, kärt barn har många namn?) skötte sig jättebra. Annars kan de ju trigga varandra till dumheter. För ett tag sedan skulle Erika och jag ut med pojkarna på långtur. Vi tog oss inte ens en kilometer. Mannen hittade några skällande hundar på en gård och sedan vägrade han gå. In på gården skulle han och inte en meter åt något annat håll. Detta beteende triggade ju såklart igång Linus som tvärstannade och inte heller tänkte ta ett steg längre. Erika skänklade, Linus sparkade. Jag skänklade, Mannen backade längre och längre in på gården. Vi gav tillslut upp och red hem...

Men igår visade de sig från sin bästa sida! Inga tjurigheter!

På ridplanen så saktade Mannen, som vanligt, ner när han kände för det. Jag skänklade på och smackade och då stannade han och blev lite tjurig, som vanligt. Då brukar jag i vanliga fall berömma honom när jag får honom att skritta framåt igen men igår bara fortsatte jag irriterande nagga honom med skänklarna till han travade igen och först då fick han beröm. Yepp, nu är det slut på daltandet! Han travade på bra, testade såklart att stanna fler gånger men jag var tjurigare än honom och det funkade. 

Efter träningen av Pyrre så hoppade hussen upp på Mannen och provade sadeln. Den fick godkänt. Erika tog också en testtur, gillade den men gav minuspoäng för att bakvalvet är så högt så säkerhetsvästen tar i hela tiden.

Då jag drullat bort kameran så blir det en kass mobilbild på mannen och nya sadeln.

Sadeln är här! I mitt kök! Weee! *lycka*

Brevbäraren som kom och levererade den mumlade att han kände sig som jultomten på julafton

Det regnar dock just nu och känner inte för att ta premiärturen i vätan, väntar tills ikväll. Frågan är vem man ska testa den på först? Mannen eller Lady? Hmm...

Tömkörde Lady imorse. Har varit på väg att göra det senaste två dagarna nu men förkylningen samt spöregnet igår har satt hinder ivägen.

Tömkörningen gick i varje fall bra! Hon var inte lika lösgjord i båda varven dock. I höger varv gick det sämre. Blev bättre mot slutet dock.

Erika fick prova på att köra lite också. Hon har aldrig gjort det förut och det kan ju vara bra att lära sig på en snäll häst som varit med förr. Gör man rätt så visar Lady det genom att trava på så fint i en rund trevlig form. Gör man fel så protesterar hon tydligt och blir irriterad eller annars stannar hon med huvudet mot en och blänger och man får börja om från början.

Skulle vilja ha längre tömmar dock. Tömköra lite oftare och kanske våga sig på att träna henne i galopp också. Hon har ju sådan stor galopp så det går undan och i början av en qalopp kan det mycket lätt hända att hon drar iväg lite snabbare än matte skulle önska. Att då tappa tömmarna för att de inte räcker till är inget drömscenario.

Efteråt tränade jag o Lady lite på planen. Stanna, hit, backa, backa när jag drar i svansen och s.k spansk skritt a la Lady. Hon är bara sååå söt när hon glömmer bort hela bakre delen av kroppen i den spanska skritten. Hon är så fokuserad på att lyfta frambenen och äta morötter att hon lämnar kvar bakbenen där de stod, hela hästen blir längre och längre...och längre. Och hon blir lägre, lägre och lägre. Ser ju bara för roligt ut!

När hon var tränad och alla hästarna utsläppta, matade och vattnade tog jag och Erika och röjde upp i foderboxen. P g a alldeles för lite utrymmen i stallet så finns det en tom box där alla har sina fodertunnor och hinkar. Där måste också täcken förvaras. Och några höbalar. Vattendunkar. Säkerhetsvästar. Schabrak. Ryktlådor. Och lite sådant där som man inte vet var annars man ska lägga det. Mycket saker på liten yta.

Men vi försökte göra det bästa vi kunde av det och jag är rätt nöjd, förutom att vi hittade musskit på golvet och på ett av mina schabrak. Jag har ju faktiskt en sån där musskrämmare i eluttaget, hur kan det då komma musskit på golvet? Det kan väl aldrig vara så att de där elektroniska mojängerna inte funkar?! Att de inte håller vad de lovar?! Nää, det tror jag inte...någon har säkert lagt det där för att göra mig nojjig. Erika kanske? Bara så hon skulle få en chans att visa sig kaxig när jag vägrade plocka bland sakerna där en potentiell mördarråtta suttit och klämt ut gårdagens middag. Jo, så kan det nog vara...för den där elektroniska musskrämmaren, den tror jag benhårt på!

Ikväll är det träning som gäller för Pyrre och Mannen. Pyrre ska köra av husse och Mannen får antingen köras av mig eller ridas av Elin. Känner mig inte helt kry än så att rida intervaller på banan får vänta ett tag till.

Om det inte blir så att det är Mannen som får premiära med nysadeln, då blir det nog ett pass på ridplanen för hans del istället. Får se...

Nu ska jag gå och klämma på den fina sadeln... See ya!

Håller på att tillfrisknar från den helvetiska förkylningen, härligt!

Så idag blev det en liten uteritt med Erika och Elin på Linus och Parami. Själv red jag, kors i taket, Pyrre. Det händer inte ofta! Men trevligt var det och han var lugn och behaglig. Visade inte ens någon tendens till att vilja ligga först utan skrittade på mitt i ledet. Lite piggare på vägen hem men det är godkänt, t o m Mannen kan ju lägga i en högre växel då...typ, nästan...eller ja, det har väl hänt, någon gång, en eller två kanske.

Igår intervalltränades Mannen och Pyrre. Jimmies körde och lilla Elin satt på hästryggen. Mannen var tjurig men Elin var envis, bra kombo! Han fick travas ner efter värmningen+tre intervaller, han är ju inte i den bästa kondisen. Med alla tappskor han haft den senaste tiden så har vi missat några (läs jättemånga!) träningspass och istället har jag fått motion genom att knata runt i hagen och letat skor. Tro mig, det är inte så roligt som det låter, nej...  Sedan han fick flappskor på framtassarna har i varje fall de suttit på och det gillar vi.

Pyrre kändes jättefin och hussen var supernöjd!

Och min sadel har tagit sig ända till Östersund! Så nära men ändå så långt bort

Sitter hemma med en förkylning som dök upp rätt precis kvart i nio igår morse. Från ingenstans sa det bara pang! Just efter ridningen på Lady, precis efter en halv mockad box... Usch och fy... Eftersom jag alltid blir lite sjukare än alla andra så känns det bara skit för stunden. Ännu mer skit är att jag och Camilla beställt en varsin sadel från Tyskland, hon fick sin i tisdags och min verkar vara skickad först igår. Känns som jag har lite oflyt för stunden... Men, men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge eller hur det nu var.

Luskade igenom senaste blogginlägget och hästen Adde som benämns där är lika med Pyrre nuföriden. Adde funkade helt enkelt inte på honom, vi försökte men gav så småningom upp. Han är en Pyrre, så Pyrre får det bli, förutom de gånger han kallas för Åsnan, det funkar också...

Senaste som hänt är väl att jag hade besök av Camilla i helgen, det var kul. Det blev mycket hästande och på söndagen drog vi iväg på tävling. Jag och Lady var med i bruksridning. Det var mindre kul. Fyra startande i körningen och sedan sju i ridningen, det låter inte mycket men lik förbannat tog det tid. Kom dit nio på morgonen och var hemma sex på kvällen, jag har inte tålamod till sådant. Ingen uppstallning utan folk knöt hästarna i träd borta vid parkeringen. Nojjig som jag är så törs jag inte göra så med tokfian utan jag stod och höll henne i grimskaft konstant under dessa långa timmar. Lite avbyte fick jag av Jimmie och Camilla vid bangenomgång och kisspaus, de är snälla de.

Min tur att rida kom så småningom och jag sumpade det genom att rida förbi ett hinder, missade det totalt. Hindret vi är bäst på!  Vända i fyrkant är våran grej! Bra jobbat! Eller inte... Det satt t o m siffror på varje hinder och hade jag kunnat räkna så hade jag vetat att efter fem kommer sex, inte sju...

Ja, ja...bättre lycka nästa gång.

Mannen fick nya skor bak igår och kan börja tränas igen. Sist han gjorde något seriöst, kaloriförbrännande, var i torsdags, innan han tappade skon. Då red jag honom på banan tillsammans med Evert som körde någon bloding. Tror inte sällskapet dög för han stannade vid utgången varje varv, det gör han faktiskt inte när Pyrre är med. Evert fick vända och försöka hämta upp oss men det funkade inte.  Fick i varje fall upp flåset stundvis på honom och svettig blev han, Mannen alltså, inte Evert.  För korta läder och en pålle som inte vill motionera gav mig en hiskelig träningsvärk i benen också. Förstår mig inte på folk som tycker träningsvärk är skönt... Hur kan smärta vara skönt? Fattar inte...

Mannen har dock med tre dojjor, har fortfarande inte hittat den fjärde, varit med och lattjat lite på ridplanen när jag tränat Lady. Han har fått ett ohälsosamt förhållande till lastpallen. På den ställer han sig och där står han. Camilla försökte med hjälp av morötter muta honom till att kliva ner, men icke. Tillslut jagade hon bort honom därifrån, då blev han sur och hoppade ner. Efter två sekunder stod han där uppe igen.

Jag tycker att han är lite rolig... tjurig men rolig.

Drog in Pyrre på banan i Östersund igår. Han fick både nya dojjor och ett svettigt pass på banan. Jimmies arbetskollega både skodde och körde, smidigt.

Pyrre måste dock lasttränas... Det är bökigt att få på honom.

Vi har ju införskaffat oss en hästtransport, en Ifor Williams. På den finns det möjlighet att välja om man ska fälla ner en ramp eller öppna två dörrar så de kan kliva direkt upp. Dessutom har den fronturlastning.

Så nu när Pyrre slipper rampen när han ska på går det lite bättre att få in honom men det behövs absolut mer träning. Han får backa ur på rampen, öppnar man i fronten rejsar han bara ut och att backa ut utan ramp tycker han är väldigt läskigt, det blir ju ett stort steg innan de når ned med hoven i backen.

Lady däremot kan jag lasta ut själv via fronten, smidigt, och den här step up grejjen gillar hon. Det är hundra gånger smidigare att få på henne.

Mannen har inte fått prova finkan än men känner jag den där killen rätt så kliver han väl bara på. Men man vet aldrig med den där pållen... För bara ett år sedan så stod han ju på bakbenen så fort han insåg att han skulle på en finka.

Nä, nu ska jag snyta mig, ta ett hett bad och tycka synd om mig själv.

See ya! Attjo, prosit!

Börjar längta till våren alltså. Det är inte kul när temperaturen håller sig under trettiostrecket. Hästarna får ta det lungt då, så nu har de vilat två dagar... Men man har fullt upp ändå när man är i stallet, tina frusna vattenkoppar och hacka loss fruset hösilage från rundbalen. Herr Kofot och Farbror Yxa är nog mina bästa vänner! Vi stiftade bekantskap i december så jag har inte kännt dem så länge, men på kort tid så har vi kommit varandra väldigt nära. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan dem. Nuförtiden umgås vi dagligen. Vi hänger oftast vid rundbalen och ju kallare det är dessto längre stunder spenderar vi med varandra. Härligt hjälpsamma små filurer de där!

Igår så fick Adde på sig snösulor. Han lämnades av här nyskodd men utan sulor. Det borde finnas en lag som säger att alla hästar som vistas där det är snö ska ha snösulor, det är inte roligt utan alltså...

Ryggarna på hästarna kollades också. Adde är stel så massage på ryggfileerna står på hans schema. Dressyr på böjda spår är också inplanerat.

Mannen var mycket bättre i ryggen men allra bäst var Lady. Mjuk och rörlig. Konstigt med tanke på att den stackaren får kånka runt på en kluns som mig. Men uppenbarligen gör jag väl något rätt. Lady har ju en väldigt lång rygg, långa ryggar är lika med problematiska ryggar så jag var lite orolig att det skulle vara något men precis som i våras så fick hon godkänt. 

Jimmie har en köldgräns för hästkörningen, -22. Är det kallare så slipper jag sitta där och frysa. Min plan är att rida en istället när han kör, bara det att kondisen inte är sådär tipp topp och trava konstant i en mil eller mer kan vara lite tröttsamt. Men det är väl bara att bita ihop, man håller ju värmen då i varje fall. Inte när man biter ihop (eller kanske...?) utan när man rider.

 Bara man inte fryser så är det rätt mysigt att köra häst... Dessutom kan Oscar följa med i vagnen...

By the way, Maries sto har betett sig konstigt sedan i lördags. Två veterinärer har varit ute i olika omgångar och de står som frågetecken. Allt är helt ok med hästen (blodprover, puls, temp, kiss, bajs, aptit) förutom att hon gör så här: www.youtube.com/watch. Någon som har någon ide om vad det kan vara?

I söndags hade vi besök i stallet. Jimmies kompis Magnus, hans sambo Ida och en liten knodd vid namn Saga. Magnus ville prova att köra häst så vi selade på Mannen och Adde. Det gick bra men båda hästarna var pigga som bara den.

Jag glömde fota men i sista stund innan de åkte av banan så han jag langa upp kameran...

                             Jimmie o Adde längst fram och Magnus o Mannen i bakgrunden

Efter körturen så var det lite ridning på schemat. Jag struttade runt en stund på en väldigt lugn, fin och mjuk Lady innan Ida hoppade upp. Hon har inte ridit på ett år och är egentligen westernryttare men attsingen vad fint det såg ut. Lady drog iväg och var stark från början men när Ida väl blev varm i sadeln så fick pållen jobba. Det är ju så sällan jag får upp någon på Ladys rygg så jag ser ju inte hur hon ser ut från backen när hon rids, men min häst hon är stilig hon! Tyvärr låg kameran kvar i stallet...

Det var jättenyttigt för mig att se Ida rida Lady. Jag har ju blivit så sjukt feg på sistonde så när Lady gör sina hopp och skutt när man ska galoppera ibland så jag garderar jag mig genom att ha korta tyglar så jag kan dra upp huvudet om hon bockar eller parera om hon kastar iväg. Detta gör ju att Lady tycker det blir knas, hur ska hon kunna komma fram om handbromsen ligger i? Det gör då att hon hoppar lite mer i ren protest, och i ett försök att förklara för matte att jag måste lätta på bromsen, vilket resulterar i att jag bli rädd och kortar tyglarna ännu mer. Självklart blir det bajs av allt vad galopp heter...

Men nu när jag tittade på Ida så visst, Lady körde lite små, små skutt och galoppen gick lite snabbt från början men hon satt bara kvar och red på. Händerna stilla och tyglarna var i samma längd hela tiden. Efter ett par varv så blev det en lugnare galopp och det såg verkligen jättebra ut.

Herregud, senast i somras/höstas galopperade jag ju t o m barbacka på Lady lugnt och fint. Det är bara mina hjärnspöken som intalar mig att det är förenat med fara att rida i snabbare gångarter än skritt. Hjärnspökena måste bort...

Igår så tränade Lady och jag på galoppen. Det gick hur bra som helst. Så fort jag  började fega och ville korta tyglarna eller bryta av till trav så pratade jag högt och tydligt med mig själv och sa saker jag tänkte en tränare skulle sagt om vi hade ridit på en lektion. Effektivt!

Risken finns väl att jag blir dumförklarad av folken som var i närheten av ridplanen men det bjuder jag på, bara jag får njuta av att kunna galoppera på min lilla tjej.

                                                                Lady innan ridpasset

På kvällen så sadlade vi på Adde för första gången. Hoppade upp försökte luska ut lite av vad han kan. Det verkar inte vara så mycket... Galoppskänkeln förstod han inte men travade gjorde han...mycket och gärna.. Typiskt sådan här "travartrav", det ska gå fort och så ligger han på. Han är stark. Nästa gång tänkte jag prova med hacket och se vad han tycker om det. Väldigt snäll att rida dock, känns pålitlig och står som ett ljus när man hoppar upp. Jimmie hoppade sedan upp och for runt på ridplanen. Han börjar bli riktigt duktig på det här med att rida lätt nu och Adde går mycket bättre på planen än Mannen. Mannen tycker det är lite trångt och bökigt där...

Eftersom det hade gått så bra att rida Lady så kände jag mig kaxig. Tog mig upp på Mannens rygg alldeles själv, utan någon som höll i honom! Sedan han kastade av mig och jag fick veta att det inte var första gången han gjorde så när när man kliver upp så har jag varit skakis varje gång jag tvingat mig själv att rida honom. Har alltid haft någon som håller i honom ordentligt vid själva uppstigningen. Men igår när Jimmie red Adde så tränade jag och Mannen lite friendly game(tror jag det heter) med pallen och sedan hoppade jag upp, barbacka med bara grimman som jag hade satt tyglarna i. Han var hur cool som helst! Jag också..Härlig att känna sig kaxig en stund!                                                         

        Bildbevis! Jag o bockningskungen!          

                                   Adde hittade något spännande               

Nä, nu har jag druckit alldeles för många koppar kaffe och det dags att släppa ut djuren... Tjing, tjing!                                                      

Svårt att hålla igång det här med bloggandet alltså...men jag försöker så gott jag kan

Ny pålle kom i tisdagskväll. Femåriga vallacken blev det. Blir en bra sparringpartner till Mannen och en rolig körhäst till Jimmie (som för övrigt inte gör annat än att tjata om att köra häst, springer i princip runt härhemma, smackar och låtsaskör...Min karl har blivit en äkta hästnörd!)

Adde som vi kallar nypållen verkar rätt cool. Än så länge går han själv i hagen men han har ett sto på ena sidan och en hingst på andra sidan som han når över att nosa på och dra lite i grimmorna. Inga problem alls, inga fjantskrik eller sparkar när han får hälsa på andra. Blir nog inga som helst problem med honom när han släpps ihop med en hagkompis. I körningen är han pigg och framåt! Vi var och körde på banan i onsdags, jag med Mannen och Jimmie med Adde. Det är lite mer "go" i den där pållen om man jämför med lille "Köttbulle-Mannen". I mitt tycke gick det lite väl fort en bit men det är väl en vanesak...hoppas jag Mannen kämpade tappert och tyckte det var väldans skoj att ha en polare med!

Fredagkväll var vi ute på körtur. En och en halvtimmas trav på vägarna häromkring blandat med lite pulsning i djupsnö. Mannen är ju stensäker att vara ute med, det krävs en hel del innan han höjer på ögonbrynen. Adde däremot tyckte det var lite läskigt i början med skuggorna som dansade runt i skenet från pannlamporna och vid alla brevlådor så höll han ett visst säkerhetsavstånd, man vet ju aldrig vad som kan gömma sig i dem där... Annars var han riktigt duktig, inga som helst problem med trafiken, soptunnorna och annat läskigt man stöter på ute.

Nästa träningspass för dem är imorron, söndag. Då blir det jobb på banan igen.

Lady har jag ju ridit. Det har varit lite dressyr nån dag, westernträning en annan dag. En dag dressyrträning i bara grimma och en annan dag så har vi bara lek runt på ridplanen med mig på backen och hon har bl a skuttat över lite pytte hinder. Mannen har också fått roat sig med det, han ser ju för rolig ut när han ska masa sig över men ack så glad han blir när han väl klarat det, svansen rätt upp och höööga benlyft!

Lady i ett nötskal... Häromdagen när jag ridit och vi var på väg till hagen så bestämde hon sig helt sonika för att gå på bakbenen dit?!? Inse hur stor hon blir när hon reser rätt upp, usch o fy! Jag blev i varje fall arg som ett bi och skrek en hel harang av barnförbjudna saker så det garanterat hördes ända till grannbyarna. Okej, det kanske inte är så man ska hantera sådana situationer men vad ska man göra då?

Hon började med att försöka springa på mig och jag gled en bit i snön men höll mig på benen och fick henne bort från mig, där kan det faktiskt varit så att hon blivit rädd för något. Men strax efter, när hon började stegra, så var hon inte skraj eller skärrad, det syntes på henne. Men tillslut så la hon i varje fall ner de där dumheterna och det var bara att fortsätta gå utan problem. Men den där damen, hon är en riktig knashäst ibland alltså!

Idag kopplade min moster på transporten och tog med sig ett av sina varmblod hit. Planen är att utbilda honom i western, de tar lektioner regelbundet och gör stora framsteg, så duktiga!

Vi byggde upp lite på ridplanen med bommar och annat. Gångar med bommar som man ska backa igenom, mindre fyrkanter man ska gå in i och vända runt hästen ett varv utan att nudda bommarna bl a. Jag hade Lady och det gick bra tycker jag. Vi tränade mycket i trav och att utifrån det stanna och backa med bara sitshjälper, samt öka och korta traven genom att bara sitta emot. Rollback, sidepass och början till spinn övade vi också flitigt på för det ger den här cowboyen (westerntränaren) i hemläxa redan från första lektionen.

Hoppade upp en sväng på varmblodet också men attsingen vad läskigt. Travade på en volt och han kändes som en smal pinne som jag skulle tippa av när som helst. Är man van att sitta på bastanta bredryggade hästar så känns det vingligt på en sådan här alltså. Vi hade lånat en westernsadel för att prova på honom idag och det gjorde ju inte saken bättre, jag och dessa sadlar kommer helt enkelt inte överens. Jimmie rider Mannen i en sådan och tycker den är jätteskön men jag kan helt inte med dem, min moster håller helt och fullt med mig. Därför har jag slagit ett slag för de bomlösa sadlarna nu när hon är på sadeljakt. Camilla verkar ju supernöjd med sin och den jag provade på Lady var ju helt underbar. Vore ju finemang om man hittade någon häromkring som har en så hon får prova lite, hon kanske tycker de är helt åt skogen också, vem vet?

Nä, nu får det vara nog...dags att sussa. Go´natt!