Picknick?

Klockan är innan sju på morgonen och jag har varit vaken sedan fem och det kan jag med rent samvete skylla på Kato. Han satte igång att med ca tre sekunders mellanrum ge ifrån sig ett skall. Ett irriterande upprepande skall. Låg kvar i sängen och försökte ignorera honom, det har aldrig funkat, men tänkte att någon gång så kanske det kan gå...

Min andra förhoppning var att husse kanske skulle vakna och fråga vad hundfan ville, men icke. Hade inte hussen varit förkyld så hade jag, som jag vanligtvis brukar, ihärdigt puttat på honom honom tills han vaknat och påpekat att "- DIN hund låter! DIN hund vill något. DU måste kliva upp och kolla DIN hund."

Det är så det funkar här. Vi bor i ett hus med våra hundar, men när Kato beter sig som han gjorde imorse är det HANS hund. Har det fastnat lite bajs i Oscars krulliga päls, ja då är det enligt husse definitivt MIN hund som har bajs i rumpan och JAG som måste tvätta bort det.

Med tanke på förra veckans krasslighet är det ju antagligen mitt fel att hussen är sjuk så jag agerade god samarit och klev upp till den skällande jycken. Han ville ha vatten, han fick vatten. Han surplade i sig lite, i mitt tycke alldeles för lite med tanke på ojudet han orsakat okristligt tidigt på morgonen. Det vore ju en sak om han höll på att krevera av törst, då kan jag nästan förlåta honom, men han tog tre slurpar sedan rapade han och sprang till sängen och somnade bredvid hussen. Är han inte söt det lilla odjuret? Morr...

Jahapp! Jag då? Äh, det var bara att sätta igång kaffebryggaren, datorn och sakta vakna till liv and here I am..

 

Åsso var det hästarna...

Igår var planen att Erika, Emilia och jag skulle rida ut en sväng på förmiddagen. Tyvärr har jag också lyckats smitta stackars Erika med min helvetiska förkylning så uteritten beståd av mig och Emilia. Tanken var att jag skulle rida Lady men när Erika bangade så tog jag Mannen istället. Nog för att Erikas Linus är en liten tjurskalle till häst, men han är en lugn tjurskalle. Hetsar inte upp sig i onödan. En sådan är bra att ha med när jag rider Lady ute på vägarna. Lugnet smittar liksom av sig på henne. Emilias pålle har jag bara ridit med en gång och då var han piggelin och lite taggad, sådant smittar också av sig på min lilla fröken så därför valde jag det säkra framför det osäkra. Jag sadlade på Mannen.

 

Vi skulle rida förbi gården med hundarna, där Mannen tjurstannade sist, så jag utrustade mig faktiskt med ett litet spö. Har aldrig ridit honom med spö förut, men med den här nya inställningen "Sluta dalta med tjockismannen" så kommer nog den lilla pinnen få följa med fler gånger. Den där gården gick han faktiskt förbi utan minsta bekymmer och han lyssnade förvånadsvärt bra på framåtdrivande skänklar. Duktig pålle! Hade bara ett problem dock...

Mannen ser dessa uteritter/körturer som en enda stor picknick. Fokus hos honom ligger på alla träd vid vägkanterna. "-Ååå, rönnbär! Undra hur dem smakar iår, måste prova!" "Mmmm, tallbarr, yammi! Har hört att de ger bra andedräkt." "Titta, en död björkkvist, äh, den slinker nog ner. Glufs!"

Han vet att han inte får stanna och äta från backen så han satsar på träden, de är i bra höjd så han lätt kan slita med sig lite grenar, blad, bär eller barr när han traskar förbi. Eller han gör det inte bara när han går, det går lika bra att proviantera när man travar. Eller varför inte i galopp?

Duttade honom med spöet på halsen när jag så att hans ögon spände på ett smaskigt träd, när de stora läpparna började förbereda sig på en smakbit av de gulnande löven. Spöet fick honom att tappa fokus för en halv sekund, han missade trädet, men hittade direkt ett nytt träd halvmetern bort. Ska fortsätta jobba på det här med trädätning, får se vart vi hamnar.

                    

Ridturen bestod av mestadels av skritt. Det var bra, Mannen skulle egentligen träna på kvällen i sällskap av Pyrre. Nu blev det förvisso inte så då husse är för klen för att köra häst för stunden. Lilla Elin var i stan så hon kunde inte sällskapa på banan. Så jag körde Pyrre ensam. Första gången faktiskt! Det gick bra men herregud vad han vill springa. Halvhalter? Vad är det? Ligger på som bara den.

 Från igår...

 

Nä, nu ska jag åka och ta ut de stora fyrbenta. Emilia och jag skulle nog ta en ridtur idag också. Får se om jag känner mig kaxig nog att rida Lady då...Hmm...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0