Härligt väder!
I söndags hade vi besök i stallet. Jimmies kompis Magnus, hans sambo Ida och en liten knodd vid namn Saga. Magnus ville prova att köra häst så vi selade på Mannen och Adde. Det gick bra men båda hästarna var pigga som bara den.
Jag glömde fota men i sista stund innan de åkte av banan så han jag langa upp kameran...
Jimmie o Adde längst fram och Magnus o Mannen i bakgrunden
Efter körturen så var det lite ridning på schemat. Jag struttade runt en stund på en väldigt lugn, fin och mjuk Lady innan Ida hoppade upp. Hon har inte ridit på ett år och är egentligen westernryttare men attsingen vad fint det såg ut. Lady drog iväg och var stark från början men när Ida väl blev varm i sadeln så fick pållen jobba. Det är ju så sällan jag får upp någon på Ladys rygg så jag ser ju inte hur hon ser ut från backen när hon rids, men min häst hon är stilig hon! Tyvärr låg kameran kvar i stallet...
Det var jättenyttigt för mig att se Ida rida Lady. Jag har ju blivit så sjukt feg på sistonde så när Lady gör sina hopp och skutt när man ska galoppera ibland så jag garderar jag mig genom att ha korta tyglar så jag kan dra upp huvudet om hon bockar eller parera om hon kastar iväg. Detta gör ju att Lady tycker det blir knas, hur ska hon kunna komma fram om handbromsen ligger i? Det gör då att hon hoppar lite mer i ren protest, och i ett försök att förklara för matte att jag måste lätta på bromsen, vilket resulterar i att jag bli rädd och kortar tyglarna ännu mer. Självklart blir det bajs av allt vad galopp heter...
Men nu när jag tittade på Ida så visst, Lady körde lite små, små skutt och galoppen gick lite snabbt från början men hon satt bara kvar och red på. Händerna stilla och tyglarna var i samma längd hela tiden. Efter ett par varv så blev det en lugnare galopp och det såg verkligen jättebra ut.
Herregud, senast i somras/höstas galopperade jag ju t o m barbacka på Lady lugnt och fint. Det är bara mina hjärnspöken som intalar mig att det är förenat med fara att rida i snabbare gångarter än skritt. Hjärnspökena måste bort...
Igår så tränade Lady och jag på galoppen. Det gick hur bra som helst. Så fort jag började fega och ville korta tyglarna eller bryta av till trav så pratade jag högt och tydligt med mig själv och sa saker jag tänkte en tränare skulle sagt om vi hade ridit på en lektion. Effektivt!
Risken finns väl att jag blir dumförklarad av folken som var i närheten av ridplanen men det bjuder jag på, bara jag får njuta av att kunna galoppera på min lilla tjej.
Lady innan ridpasset
På kvällen så sadlade vi på Adde för första gången. Hoppade upp försökte luska ut lite av vad han kan. Det verkar inte vara så mycket... Galoppskänkeln förstod han inte men travade gjorde han...mycket och gärna.. Typiskt sådan här "travartrav", det ska gå fort och så ligger han på. Han är stark. Nästa gång tänkte jag prova med hacket och se vad han tycker om det. Väldigt snäll att rida dock, känns pålitlig och står som ett ljus när man hoppar upp. Jimmie hoppade sedan upp och for runt på ridplanen. Han börjar bli riktigt duktig på det här med att rida lätt nu och Adde går mycket bättre på planen än Mannen. Mannen tycker det är lite trångt och bökigt där...
Eftersom det hade gått så bra att rida Lady så kände jag mig kaxig. Tog mig upp på Mannens rygg alldeles själv, utan någon som höll i honom! Sedan han kastade av mig och jag fick veta att det inte var första gången han gjorde så när när man kliver upp så har jag varit skakis varje gång jag tvingat mig själv att rida honom. Har alltid haft någon som håller i honom ordentligt vid själva uppstigningen. Men igår när Jimmie red Adde så tränade jag och Mannen lite friendly game(tror jag det heter) med pallen och sedan hoppade jag upp, barbacka med bara grimman som jag hade satt tyglarna i. Han var hur cool som helst! Jag också..Härlig att känna sig kaxig en stund!
Bildbevis! Jag o bockningskungen!
Adde hittade något spännande
Nä, nu har jag druckit alldeles för många koppar kaffe och det dags att släppa ut djuren... Tjing, tjing!
