Rida!
Sitter och väntar på att ridplanen ska bli plogad så jag kan rida. Snö till förbannelse och tjock jäkla skare gör att den har varit obrukbar i nästan tre vekor. Eller i mina ögon obrukbar, min stallkompis hade varit och släppt unghästen sin där häromdagen. Låtit honom springa så hon skulle få lite fartfyllda bilder. Han har sår på benen nu...Jag tycker inte om skare...
Haffade snöplogarmannen imorse och lyckades övertala honom till att försöka ploga där. Det var en stor maskin han hade så frågan är om han tar sig in men jag lever på hoppet.
Igår morse när jag kom till stallet så låg min lilla "Mumsa" ner. Hon brukar alltid resa sig när man kommer, eller egentligen redan när hon hör bilen men idag lyckades jag snabbt smyga in i boxen när hon fortfarande låg... Började klia och mysa med henne och hon stannade kvar därnere i spånet. Första gången någonsin jag har rört vid henne när hon ligger! Satte mig ner och där satt jag i en halvtimma med hennes varma mule i min famn och hon gjorde de där mumlande mysljuden hon gör när vi brukar gosa, lillfisen...
Lady är ju alltid värsta gosfröken på mornarna, hon begraver huvudet i famnen eller borrar in mulen mellan halsen och axeln och gosar med halvslutna ögon. Det förgyller mina mornar och värmer mitt hjärta... Att hon bockar av mig ibland eller blir rädd för sten nummer tretton eller grästrå nummer tre utefter vägen och kastar sig så jag dimper ner i asfalten spelar liksom ingen roll då på morgonen när vi står där och myser, hon och jag... Klockan sju på morgonen är hon alltid, alltid världens bästa häst som jag inte skulle byta för något i världen.
Mannen börjar bli en liten mysfarbror han också. När Lady och jag gosat klart och hon fått på sig ytterkläderna, så är det Mannens tur att pysslas om lite. Han ska alltid smaka på allt, hela tiden. Pillar med stormulen på allt han kan komma över, speciellt försiktig är han inte heller, typisk bulig nordis, och ibland försöker han ta ett rejält smakprov, det kan göra ont. Tro mig, jag vet...
Men i varje fall, nu på morgonen så har han börjat finna sig i gosandet. Står snällt med sänkt huvud och inte minsta antydan till att vilja smaka på något. Vänder försiktigt huvudet mot mig så jag lättare kan komma åt under pannluggen och vid sidan av näsborrarna, hans fvoritkliarställen, och bara njuter. Det gillar vi! Det blir nog häst av den där också så småningom!
Tjockispållarna på morgonkvisten!
